Så nu skall det bakas. Gärna socker i stället för salt (varför gör jag fel ibland? En dl socker är inte som en dl salt) och alla ingredienser för det är viktigt att inget saknas. Jaja. Frågan är mest hur jag skall fixa det då både sitta/stå är besvärligt. Får tänka på hur glad alla blir när de ser kakan i morgon (och får ta en bit!). Det får ge mig styrka och tålamod.
Och så skall jag tänka på maken (fick jobba extra idag, 5o timmars veckor har han ofta)som både lagar maten, diskar, handlar, går till sitt jobb efter att alltid ha tränat först. Han bakar sitt eget bröd, han bakar bullar som de till i morgon, går till apoteket åt mig samt även lämnar och hämtar paket på posten åt mig. Säkert har jag glömt något. Han är själv ganska ny opererad fast på annan del av kroppen. Så, upp med tröjärmarna och fram med ett leende: här skall bakas!
3 kommentarer:
Wow, vad du säger fina "saker" om din man....blir såååå rörd! I nöden testas vännen...
Skillnaden mellan socker & salt är inte lätt....båda vita. Gäller att använda de grå & veta vad som är vad. Var rädd om dig nu och baka i din egen takt. Vila liiite mellan varven.
Kramen från mig.
Lycka till med bakandet!
Äktenskapet handlar ju mycket om ömsesidig respekt och vid sjukdom sätts det verligen på prov:)
Jag hoppas att jag skulle ha samma förmåga att ge min egen make det stöd som han under alla år gett mig? Om rollerna var omvända vill säga.
Lycka är att ha en kärlek som klarar även påfrestningarna som livet bjuder på:)
Hoppas kakan blir bra & du jag brukar glömma smöret till sockerkakan inne i micron. Torr sockerkaka blir det då, skratt.
Kram Milla
Skicka en kommentar