En dag får man betala.
När jag var ca 30 år yngre anordnade en före detta klass en återföreningsfest. När jag kom till festen så var det en man som stod längst in från ingången, han såg ut att ha lite pondus och lite äldre än oss andra. Jag gick runt och hälsade på alla och när jag kom till honom, samtidigt som jag fick en plufsig, stor hand i min så ser jag på bilden och namnet som prydde hans kavaj. HAN. Han som jag hade varit så kär i. Han med den muskulösa, gängliga kroppen. Nu stod han där och såg gammal och ägare till alldeles för många kilon. Själv såg jag exakt ut som på den bild jag hade från yngre dagar.
Idag skulle jag inte vilja träffa någon från den tiden. Skulle inte vilja att de tänkte: HON! Ja, en dag får man betala. Så kan det gå.
3 kommentarer:
Tack för tummarna ;) Allt gick bra ;)
Kramiz och ha en fin kväll
Lite kul var det väl? :-D
Tack för titten hos mig : )
Kan på en gång säga efter att ha läst ditt blogginlägg idag att det är få från "förr" jag skulle vilja träffa. Har undvikit alla sk; Återföreningsträffar som pesten. Jag lever i nuet men visst händer det att jag tänker; Vad hände med den och den egentligen...
Skicka en kommentar