- Vad är det med dig, gråter du?
- Nej.
- Jo, jag ser nog, visst gråter du?
- Nja.
- Varför gråter du?
- Vet inte.
- Vet du inte varför du gråter, då kan du ju sluta gråta.
- Kan inte.
- Varför kan du inte?
- För jag är ledsen men jag kan inte förklara. Tårarna rinner, jag känner mig ledsen och ändå kan jag inte förklara exakt. Men, det är bl.a min kropp. Den vill inte som jag vill och jag vill inte som den vill och då, då kommer det bara. Tårarna och allt annat. Jag vill inte. Jag vill inte gråta men kan inte få stopp på det. Vill egentligen få stopp på allt fast när jag säger allt och menar allt, du vet, så menar jag allt fast samtidigt tar jag tillbaka den delen av allt som har med livet att göra. För jag vill leva, jag leva men inte leva med denna kropp som den är nu. Tar det aldrig slut?
5 kommentarer:
Kramar om och skickar över en smula styrka,
Usch att inte veta vad kroppen vill är svårt. Jag vet hur det är.
Känner igen hopplösheten när man själv vill mer än vad kroppen fixar med. Frustrationen när man inte kan själv. Självklart kommer tårarna!
Kramar till dig!
KRAMAR till dig vännen....
Känner med dig i ditt..och hoppas att det vänder lite yttepytte...så pass att du får lite extra kraft för just den stunden....inte ens en dag i taget, en stund i taget....
KRAM till dig....
usch så hemskt,känner dig inte riktigt men skickar en stor kram till dig!!!
sv.och tack för det..godis hjälper på det mesta:P har du fått vara med om ngn som varit riktig spruträdd ngn gång?
Skicka en kommentar