VARFÖR?

 

Ett telefonsamtal, tänk vad det kan generera, framkalla, så många olika känslor. Lite nedstämd var jag redan, så ringer det i mobilen och hemtelefonen. Tredje gång gillt, jag hinner svara. Samtalet, ja, det triggade igång den smärtan jag bär inuti, den som gjorde mig nedstämd innan. Samtidigt som tårarna rinner efter avslutat samtal så är den andra, kroppsliga smärtan förstärkt den med, då det är svårt att stå på samma fläck och kroppen gjorde det ändå, automatiskt då och då.

Varför, varför kan jag aldrig få ut ett rakt svar! Menar, det handlar om min kropp, om min operation, om min värk. Samtal efter samtal (nåja, några få samtal men det blir samma sak varje gång, kommer inte längre) och jag får inga svar. Varför kan vården inte ge raka svar? Varför gå in på andra detaljer när man ber om ett enkelt svar? Vad är de rädda för? Nähe, den medicinen är inte bra för min värk, vad är min värk för något, vad orsakas den av? För om man kan säga att det är en nervskada varför inte ge ett rakt svar: VAD ÄR DET FÖR FEL? Är det för mycket begärt? När jag frågar: vad/var /vilken sorts nervskada t.ex, så uteblir svaret. Varför?

Är det för mycket begärt att de berättar om min skada är bestående? Varför skriver de en sjukskrivning på en (1) månad som sedan ändras till tre månader när jag undrar om jag (med glädje i rösten) räknas vara smärtfri och arbetsför om en månad? Vad håller läkarna på med? Inser de inte att FK, AF och även ens närmaste och ibland man själv, luras att tänka att det jag upplever är något som "snart" går över och att jag kanske överdriver en aning?

Varför?

.