PATINA ELLER FÖRFALL?

  

Så här ser gångbanan ut, en kort bit av den, sedan några dagar. Det är torkan, inte hösten som man skulle tro, som är orsaken. Visst har det regnat men det har varit korta stunder och väldigt små mängder, förutom gårdagen då för då regnade det ordenligt hela dagen i princip.


Lika plötsligt och oväntat, känns det som, ser min kropp åldrad ut. En känsla av att plötsligt inse hur långt förfallet hunnit får mig att undra vad jag gjort sista tiden, blundat? Och jag bryr mig, för jag är inte särskilt gammal,alls, har alltid ansetts se så mycket yngre ut ... och det stör mig att det kanske inte bara är ryggen utan hela kroppen som kommer att hindra mig från att dansa, spatsera, göra den där fjällenresan vi planerat, leka med barnbarnen när dessa väl blir verklighet m.m. Hur kommer jag att må den dagen min rygg (vilket jag är inställt på) inte hindrar mina rörelser mer?


Kanske är det ändå så väl att oavsett det yttre så kommer den dagen när ryggen är bra och allt det jag upptäckt nu kommer att finnas där som patina på en frisk, spänstig kropp? Jag hoppas det!





.