SAKNAR: EMPATI OCH RESPEKT! Eller, brev från en kryckberoende medmänniska.

 

Ok. Ni är säkert väldigt trevliga ungdomar. Men, mycket ouppfostrade! Om man ser att jag, som kom som en av de första till busshållplatsen, går med kryckor ... tänker ni inte då att jag kan ha svårt att gå? Som ni kastar er före mig, framför mig, för att hoppa upp på bussen när den väl kommer så jag hamnar sist bland den klunga som ni blivit under väntan på bussen, tänker ni på vad ni gör? Ni kanske inte ser en som går med kryckor? 


Sedan att jag konstaterar att det är väldigt svårt för mig att åka buss, även om det är en kort sträcka,  är en annan historia. Men att ingen av er ens hör när man ber er trycka på stopp knappen? Ja, inte förstår jag. men hur kommer ni att bli som vuxna när ni redan nu saknar empati och respekt för andra?

Från mitt sätt att se det (jag som inte är en gammal tant men kommer att bli!) har era föräldrar brustit någonstans i er uppfostran. Jag hoppas jag tillfrisknar snabbt för en "lätt invalidiserad person" klarar inte att fungera normalt när ni som är i början av livet har så låg toleransnivå, när ni bara ser er själva och även ställer er själva i första rum.





.