Jag hoppas att verkligheten är som bilden, att det finns ett ljus på andra sidan mörkret.
Idag fick jag minsann.
Fick känna på hur obetydlig och liten jag är för att jag är sjukskriven, för att jag inte har en tjänst som väntar (fick ju säga upp mig när ryggen pajade och man inte hittade lämpliga arbetsuppgifter, jag blev övertalig och arbetsgivaren hade rätt att avskeda ...). Inte värd ett öre!
Jag får vara glad att jag lever men ... förutsättningarna är 0.
Jag har blivit livegen.
Överflödig.
Ett korn i sanden
som inte märks om det försvinner, man ser ju stranden ändå.
.
.
21 kommentarer:
Kan omöjligt sätta mig in i din situation eftersom jag inte varit där... men jag kan relatera till känslan att känna sig överflödig. Skickar några varma kramar ♥
Nu tycker jag inte att duska deppa. Till en början med är du inte ensam i denna situation, vilket ju iofs inte är någon tröst, men som du känner dig just nu kan du ju iaf inte jobba än.
Föl´j mitt motto ett tag: DET ORDNAR SIG, för det gör det ALLTID!
Hoppas verkligen att du hittar en trygghet i ditt liv och kan leva med din dåliga rygg utan att känna dig värdelös.
Kan förstå att allt kan kännas hopplöst, men jag hoppas att ordnar sig och att du får en vardag i livet och en bra vardag.
Jag har ju gått igenom detsamma, men kommit igenom allt och nu lever jag med min dåliga rygg men med sjukpension och inte jagad av någon myndighet.
Jag är glad för det jag kan , och det som jag inte mera kan göra har jag lämnat bakom mig...
Styrkekramar till dig....
En kvällshälsning från ett annat sandkorn.
Det finns iallafall en roll du aldrig blir överflödig i... mamma-rollen, den viktigaste!
Men när det är som mörkast brukar det också vända. Jag tror på det och jag tror att det kommer att gälla dig också. Det blir ljusare tider snart...
En svart dag i dag,men de klart att de kommer en ljusare dag imorgon med nya krafter och nya möjligheter Hav mod kär vän
Jag hoppas verkligen att det vänder för dig snarast möjligt, ingen ska behöva känna så. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men som Beate säger, saker och ting brukar alltid ordna sig!
Det er mørkest før det lysner.
Dumme ord å komme med? Kanskje.
Skickar varma kramar i cyberrymden.....
Du har ett rejält motlut nu förstår jag och det är ju kämpigt som fan! Men... Jag hoppas att det ljusnar snart för dig och att kämparandan får nytt fäste i dina tankar..
Kram på dig!
Nog finns ljuset. Att man har perioder i livet då man har svårt att se det finns hos många. I din situation kan jag förstå att det känns motigt, men helt värdelös är du inte. Du är den enda av ditt slag och därmed unik :)
Åh men kära du...klart du är behövd inte alls överflödig det var det dummaste jag hört denna vår.Låt ingen trycka ner dig så ta inte vid dig räta upp dig se dig i spegeln och säg jag är bra för jag är just jag jag kan jag vill och jag ska, Håll ut... du målar så fint som jag sa häromdagen din husbild här som toppbild är ju härlig du har ju känsla för att måla och här på bloggen är du med behövd ju sen ang stranden om alla korn försvinner så ser man den inte längre
så snälla du ligg kvar där på stranden i solskenet och lyssna på vågornas skvalp barnens skratt när de badar och leker.. Snart är sommaren här då mår vi lite bättre
Känner med dej... men det finns ett ljus på andra sidan.
Känner så väl igen känslan av att vara livegen, att vara värdelös, men på något sätt så blir det bättre... så ge inte upp. Hoppas det vänder snart!
Kramar till dig!
Usch vilken arbetsam situation, hur kan förresten en arbetsgivare vända på det på det viset.....? Medkänsla vad är det? Men ljuset finns, det hoppas jag verkligen!
Agneta kram
Du ska se att det vänder snart.
Kram!
Nej det blir bättre. När våren kommer, kommer också glädjen. Du kommer att känna att det vänder och blir bra. Det är ju trots allt mycket positivt, som kommit ut av din sjukskrivning också. Du har fått möjlighet att utveckla sidor hos dig, som du annars inte hunnit. Du ser glädjen i det lilla...
Vi är alla små korn i sanden och egentligen: Vad är det värsta som kan hända?
ett sandkorn men ett viktigt sandkorn ♥ kom ihåg det, att du inte klarade av arbetet du hade har ingenting med ditt värde att göra
ett jätteviktigt sandkorn är du vännen
styrkekramar ♥
Fy vad trist att man kan göra så...
Kram!
Känner med dig. Och tror mig veta hur det känns.
Legat på soffan och gråtit över min situation idag och visst blir den bättre då??? näääee knappast men det lättar lite.
DU vet väl om att du är VÄRDEFULL att DU är viktig här & nu att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som du.... ♥
Jag vet hur du känner dig.. men det finns ljus i tunneln...
Kram ♥
Skicka en kommentar