SÅ KOMMER SLUTET PÅ SAGAN!

Slutet på sagan i tidigare inlägg kommer här! Lite snöpligt men ändå inte ... ja, ni får läsa och avgöra själva:

Forts ...

När Tuppen himself kommit en bra bit på den vägen påskkärringen pekat ut åt honom träffade han en besynnerlig anka? höna? Tuppen himself hade svårt att avgöra. 

Fru Solrosblomman, som denna guling presenterade sig som, hälsade glatt på Tuppen himself och medan hennes avkomma hängde bak på henne smekte hon långsant och lätt över blomman hon höll i.

"Varför så bråttom min herre?"- frågade hon. Då Tuppen himself hade svårt att stå och betrakta denna besynnerliga fru som stod där framför honom med ett för honom löjligt leende fattade han sig kort och berättade om sitt ärende. Fru Solrosblomman brast i ett kackelskratt och viskade hemlighetsfullt i Tuppen himselfs öra: "Om du fortsätter längre fram och tar till vänster vid nästa korsning kommer du att träffa några herrar, då får du svar på din fråga.

Mycket riktigt så fann Tuppen himself några harherrar i full färd med att måla längre fram. Med kammen på sniskan och törstig av allt springande och flaxande frågade Tuppen himself harherrrarna om de sett några kycklingar. Harherrarna som var mycket koncentrerade på sin målaruppgift svarade med ett glatt "välkommen" samtidigt som de pekade inåt skogen: "Kycklingarna dina är våra påskäggsmodeller i år, de står där borta i barnens koja och gör sig redo för att bli avporträtterade. Ursäkta att vi inte talade om detta för dina fruar i förväg men det skulle bli en överraskning!".

Tuppen rodnade så kammen glödde och la sig på gräset. "Tänk att det var något så banalt! Hönorna mina skall då alltid överdriva!" hann han tänka så somnade han där han satt.

Detta var alltså slutet på sagan om de försvunna kycklingarna. Eller, det hände fler saker tydligen men inget av större vikt och nu, nu är jag själv så trött så jag gör som Tuppen himself: jag skall ta en liten tupplur ;)

.